I genren jazzballader är "When your lover has gone" en verklig klassiker. Den finns i hundratals inspelningar från 30-talet och framåt. Och den lever fortfarande.
Den toppar också listan över tårdrypande låtar. Det är så ögonen vattnas bara man tänker på den.
– Låten är extremt sorglig, förklarar Sven Bjerstedt. Den mynnar ut i en ganska hopplös slutpunkt. Livet är kort sagt meningslöst. Och det känner man verkligen när Billie Holiday tolkar den. Eller Frank Sinatra som fullkomligt vältrar sig i sorg och saknad.
– Det finns säkert 300 olika inspelningar. Och fortfarande görs nya. Bara häromdagen hörde jag en färsk version av en ung öststatssångerska. Den tycks ha evigt liv, en riktig evergreen.

Han hette Einar

Sven Bjerstedt, bosatt i Bjärlöv, är pianist och i vardagslag musiklärare på Teaterhögskolan i Malmö. Redan i tonåren fick han upp öronen för "When your lover has gone". Och allt sedan dess har låten följt och gäckat honom.
– Det är en originell melodi, raffinerad såväl melodiskt som harmoniskt. Så det var ingen tillfällighet att den slog direkt efter att ha varit med i James Cagney-filmen "Blonde crazy" 1931. Och såväl Louis Armstrong som Benny Goodman gjorde tidiga inspelningar.
Mannen bakom succén hette E A Swan. Vadå E A? tänkte Sven Bjerstedt. Han måtte väl ha ett riktigt förnamn.
– Jag blev mer och mer nyfiken. Och plötsligt en dag fick jag reda på att han hette Einar. Ganska otippat måste jag säga. Och att det just var Einar triggade mig ytterligare. Han var kanske rent av svensk eller i alla fall skandinav. Einar Swan låter ju lite bekant.

Bortglömd kompositör

Så Sven tog kontakt med sakkunniga i den stora jazzvärlden. Forskare och andra som borde ha koll på Einar Swan.
– Men ingen visste något. Einar var ett blankt blad i jazzhistorien. Trots att han skrivit en av de mest älskade och spelade låtarna.
Nu gick Sven Bjerstedt inte att stoppa. Han gav sig själve den på att knäcka Einar-nöten. Och våren 2005 gick han i gång på allvar i bästa deckarstil. Han testade än det ena, än det andra.
– Och så hittade jag den amerikanska folkräkningen för år 1930. Där dök Einar upp. Han bodde då i New York. I samma källa fick jag också reda på att han hade finskt påbrå.
Nu var Einar Swan geografiskt inringad. Sven satte in en annons och efterlysning i finska Hufvudstadsbladet.
– Och jag fick napp. En musiker som spelat ihop med en av Einars systrar hörde av sig och det ena gav det andra.

Spelade 20 instrument

Plötsligt hade Sven Bjerstedt flera fina trådar att nysta i. Och en fantastisk historia rullades upp.
Familjen Swan, som egentligen hette Joutsen, kom från Österbotten. 1899 gick resan västerut till Amerika. Pappa John Swan försörjde sig som snickare, men var också musiker. Och med tiden kunde han bilda en hel familjeorkester; sju av de åtta barnen blev musiker.
Ett av dem var Einar som hade ovanligt stor musikalisk talang. Redan tio år gammal fick han sina första kompositioner tryckta. Och han lärde sig spela ett 20-tal instrument. Märkligt nog mot faderns vilja satsade han på den nya tidens jazzmusik och startade egen orkester.
– 1924, 21 år gammal, fick han engagemang som saxofonist i en av orkestrarna på berömda Roseland Ballroom i New York. I den andra spelade bland andra Louis Armstrong och Coleman Hawkins. Einar befann sig mitt i smeten, säger Sven Bjerstedt.